Avlägsen släkting
En avlägsen släkting är en person som du delar en gemensam förfader med, men där släktskapet ligger flera generationer tillbaka i tiden. Inom DNA-test syns sådana släktingar ofta som så kallade matchningar med en mindre mängd delat DNA.
Begreppet avlägsen släkting används om personer som du är besläktad med på längre avstånd än nära familj. Medan föräldrar, syskon och kusiner räknas som nära släkt, brukar fyrmänningar (tremänningar och längre bort) och avlägsnare kopplingar beskrivas som avlägsna. Gränsen är inte exakt, men ju längre tillbaka den gemensamma anfadern eller anmodern finns, desto mer avlägset är släktskapet.
När du gör ett autosomalt DNA-test mäts släktskap i centimorgan (cM), en enhet för hur mycket DNA två personer delar. Nära släktingar delar mycket DNA, ofta hundratals eller tusentals centimorgan. Avlägsna släktingar delar betydligt mindre, kanske mellan 6 och 90 cM. En tremänning delar i genomsnitt runt 75 cM, medan en fyrmänning kan dela bara cirka 20 cM, och ibland inget alls.
Ett konkret exempel: Anna och Erik upptäcker att de matchar med 35 cM delat DNA i en testdatabas. Genom att jämföra sina släktträd ser de att de har gemensamma anor i ett par som levde i Småland på 1820-talet. Det innebär att de troligen är fyrmänningar, alltså att deras respektive farfars farfar var bröder. De är avlägsna släktingar, men det gemensamma DNA-arvet är ändå tydligt nog att mäta.
En viktig sak att känna till är att DNA-arvet blir mer slumpmässigt ju längre bort släktskapet är. Du ärver hälften av ditt DNA från vardera föräldern, men hur just deras anors DNA blandas vidare är slumpartat. Därför kan två avlägsna släktingar dela mätbart DNA, samtidigt som andra lika nära släktingar inte delar något alls. Från och med ungefär sexmänningar och längre bort försvinner ofta det mätbara DNA-arvet helt, trots att släktskapet finns dokumenterat på papper.
För släktforskaren är avlägsna släktingar både en utmaning och en möjlighet. De kan hjälpa till att bekräfta grenar i trädet, bryta dödlägen och knyta ihop familjer över generationer. Samtidigt krävs ofta att man kombinerar DNA-resultatet med traditionell forskning i kyrkböcker och register för att förstå exakt hur ni hänger ihop.