Guanin (G)

Guanin är en så kallad kvävebas och hör till gruppen puriner, vilket innebär att molekylen har en dubbel ringstruktur. Den andra purinbasen i DNA är adenin, medan cytosin och tymin är mindre baser som kallas pyrimidiner. När man läser av en DNA-sekvens dyker guanin upp som bokstaven G, och en typisk genom består av miljarder sådana bokstäver i olika ordningsföljd.

Det viktigaste att förstå med guanin är hur det parar ihop sig med andra baser. I DNA-molekylens dubbelspiral binder guanin alltid till cytosin, och denna regelbundenhet kallas baspar. Man brukar säga att G alltid sitter mittemot C, precis som A alltid sitter mittemot T. Bindningen mellan guanin och cytosin är extra stark eftersom den hålls samman av tre vätebindningar, medan paret adenin och tymin bara har två. Det betyder att DNA-avsnitt med många G och C kräver mer energi att dela på, något som har praktisk betydelse i laboratorier.

Ett konkret exempel: om ena DNA-strängen har sekvensen A-G-C-T, så måste den motsatta strängen automatiskt vara T-C-G-A. Eftersom baserna alltid parar sig på samma sätt fungerar varje sträng som en mall för den andra. Detta är själva grunden för att celler kan kopiera sitt DNA exakt varje gång de delar sig, och det gör också att vi kan föra över arvsanlag från generation till generation.

För släktforskaren är guanin sällan något man stöter på direkt, men det är en av byggstenarna bakom de DNA-tester som jämför släktskap. När ett testföretag analyserar ditt prov tittar de bland annat på positioner i arvsmassan där människor skiljer sig åt, så kallade SNP:ar. Vid en sådan position kan en person ha ett G där en annan har exempelvis ett A. Just dessa små variationer i baserna är det som gör att DNA-test kan matcha dig mot släktingar och beräkna ursprung. Guanin är alltså en osynlig men helt avgörande pusselbit i hela kedjan från cell till stamtavla.