Leeds-metoden förklarad steg för steg: sortera dina DNA-matchningar smart

När du fått resultatet av ett autosomalt DNA-test står du ofta med hundratals eller tusentals matchningar. Listan kan kännas oöverskådlig, särskilt om du letar efter en biologisk förälder eller försöker placera en mystisk matchning i ditt släktträd. Leeds-metoden är ett av de mest använda sätten att skapa ordning i kaoset, och det fina är att du inte behöver några avancerade program. Allt du behöver är en lista över dina matchningar och ett kalkylark.

Metoden utvecklades av den amerikanska släktforskaren Dana Leeds. Grundtanken är att de flesta av dina matchningar går att dela in i fyra grupper, och att dessa fyra grupper i många fall motsvarar dina fyra mor- och farföräldrar. På så sätt får du en visuell karta över hur dina matchningar fördelar sig på dina olika släktlinjer, utan att du på förhand behöver veta exakt hur ni är släkt.

Så fungerar grundidén

Varje människa ärver ungefär hälften av sitt autosomala DNA från mamma och hälften från pappa. Längre bak kommer arvet i grova drag från dina fyra mor- och farföräldrar. En matchning som du delar DNA med via din morfar kommer ofta också att matcha andra släktingar på just morfars sida, men sällan släktingar på exempelvis farmors sida. Det är detta mönster Leeds-metoden utnyttjar.

Genom att titta på vilka av dina matchningar som i sin tur delar DNA med varandra, kan du klustra ihop personer som hör till samma gren av familjen. När fyra tydliga kluster framträder är chansen stor att vart och ett av dem motsvarar en av dina mor- och farföräldrar.

Steg för steg

Steg 1: Välj rätt matchningar. Börja med matchningar som delar mellan ungefär 90 och 400 centimorgan (cM) med dig. Den nedre gränsen sållar bort avlägsna matchningar som lätt hamnar fel, medan den övre gränsen utesluter nära släktingar som syskon, föräldrar, mor- och farföräldrar samt nära kusiner. Dessa nära släktingar matchar nämligen på flera grenar samtidigt och förstör grupperingen. Intervallet motsvarar ungefär andra- till tredjekusiner, som oftast bara hör till en enda av dina fyra linjer.

Steg 2: Skapa ett kalkylark. Lista dina utvalda matchningar i en kolumn längst till vänster, sorterade efter hur mycket DNA de delar med dig, med den största högst upp. Lämna gott om kolumner till höger om namnen.

Steg 3: Färglägg den första matchningen. Ta den översta matchningen och titta på vilka andra personer i din lista som den i sin tur delar DNA med. Hos testföretag som visar gemensamma matchningar, ibland kallat "shared matches" eller "in common with", ser du detta enkelt. Ge denna första person en färg, till exempel blå, och färglägg samma cell för alla i listan som delar matchning med henne.

Steg 4: Fortsätt nedåt. Gå till nästa matchning i listan som ännu inte fått någon färg. Ge personen en ny färg, exempelvis grön, och färglägg alla gemensamma matchningar i samma kolumn. Upprepa tills du arbetat dig igenom listan.

Steg 5: Tolka mönstret. I idealfallet växer det fram fyra färgade kolumner. Varje kolumn representerar troligen en av dina fyra mor- och farföräldrar. Personer som bara har en enda färg hör tydligt till en gren, medan de som har två färger oftast är släkt med dig via ett föräldrapar som var släkt med varandra, eller via gemensamma anor längre bak.

Att tolka resultatet

När grupperna är klara handlar nästa steg om att lista ut vilken färg som motsvarar vilken gren. Om du känner igen någon person i en grupp, till exempel en kusin på mammas sida, vet du direkt att den färgen tillhör en av dina morföräldrars linjer. Genom att jämföra med släktträd som matchningarna lagt upp, samt med efternamn och geografiska orter, kan du ofta knyta varje färg till en specifik mor- eller farförälder.

Leeds-metoden är särskilt värdefull för den som söker okända biologiska släktingar. Om du till exempel inte vet vem din far var, kan du snabbt se vilka matchningar som hör till hans sida, eftersom de bildar grupper som inte överlappar med din kända morssida. Då kan du fokusera din forskning på just de grenarna.

Begränsningar att känna till

Metoden är ett utmärkt första steg, men den är inte felfri. Endogami, det vill säga när människor under lång tid gift sig inom en avgränsad grupp, gör att matchningar delar DNA på flera grenar och färgerna flyter ihop. Detsamma gäller om dina förfäder kommer från ett litet geografiskt område där många var släkt med varandra.

Du kan också få fler eller färre än fyra grupper. Ibland framträder bara två eller tre tydliga kluster, eftersom du har få matchningar på vissa linjer. Andra gånger splittras en gren i flera mindre grupper. Det är helt normalt och betyder inte att du gjort fel. Tänk på resultatet som en hypotes som ska prövas, inte som ett facit.

En vidareutveckling som kallas den utökade Leeds-metoden eller färgklusterkartor använder fler färger och kan ge en ännu mer detaljerad bild som sträcker sig bakåt mot dina åtta gammelfar- och gammelmorföräldrar. Många väljer också att kombinera Leeds-metoden med verktyg för kromosomkartläggning för att verifiera grupperna ytterligare.

Kom igång på egen hand

Det bästa med Leeds-metoden är hur tillgänglig den är. Du behöver inga betaltjänster eller programmeringskunskaper, bara tålamod och ett kalkylark. Avsätt en stund, plocka fram dina matchningar i rätt cM-intervall och börja färglägga. Redan efter någon timme har du ofta en helt ny överblick över ditt DNA-resultat och en tydligare plan för vilka grenar du ska gräva vidare i. För många släktforskare blir detta ögonblicket då en oöverskådlig matchningslista plötsligt börjar berätta en begriplig historia om var de kommer ifrån.