Inavelskoefficient
Inavelskoefficienten är ett mått på sannolikheten att en individ har ärvt två identiska genvarianter från en och samma gemensamma anfader, en på både mödernet och fädernet. Den uttrycks ofta som ett värde mellan 0 och 1, eller i procent.
Inavelskoefficienten, ofta betecknad med bokstaven F, beskriver hur nära släkt en individs föräldrar är med varandra. Begreppet introducerades av genetikern Sewall Wright och kallas därför ibland Wrights inavelskoefficient. Ju högre värde, desto större är risken att individen bär på två identiska kopior av samma genvariant, en så kallad homozygot uppsättning som härstammar från en gemensam förfader.
Värdet anger sannolikheten. Ett F på 0 betyder att inget tyder på släktskap mellan föräldrarna, medan ett F på 0,25 (25 procent) motsvarar avkomma till helsyskon eller till förälder och barn. Barn till kusiner får ett F på ungefär 0,0625 (drygt 6 procent), eftersom kusiner delar en uppsättning gemensamma far- eller morföräldrar.
Hur räknas den ut
Inom klassisk släktforskning beräknas koefficienten utifrån ett känt släktträd. Man identifierar alla gemensamma anor som finns på både moderns och faderns sida och summerar deras bidrag. Varje led i kedjan mellan individen och den gemensamma anan halverar bidraget, eftersom vi i genomsnitt ärver hälften av vårt DNA i varje generation. Ju längre tillbaka den gemensamma anan finns, desto mindre påverkar den koefficienten.
Idag kan inavel också uppskattas direkt från DNA. Genom att mäta hur stora sammanhängande sträckor av arvsmassan som är homozygota, så kallade ROH (runs of homozygosity), får man ett genetiskt baserat mått som inte kräver något känt släktträd. Detta används flitigt inom både medicinsk genetik och avel av djur.
Konkret exempel
Tänk dig ett par som är kusiner och får ett barn. De delar samma uppsättning morföräldrar. Sannolikheten att barnet ärver två identiska varianter av en viss gen från dessa gemensamma anor blir ungefär 6 procent. Det betyder inte att barnet med säkerhet får några problem, men risken att recessiva, dolda sjukdomsanlag ska slå igenom ökar något jämfört med barn till obesläktade föräldrar.
För släktforskaren är inavelskoefficienten ett användbart verktyg för att förstå hur sammanflätat ett släktträd är, något som var vanligt i avgränsade bygder och små samhällen där valet av partner var begränsat.