Molekylär klocka
En molekylär klocka är en metod för att uppskatta hur lång tid som gått sedan två arter, släktlinjer eller individer hade en gemensam förfader, baserat på hur många mutationer som hunnit ackumuleras i deras DNA.
Idén bakom den molekylära klockan bygger på att vissa förändringar i arvsmassan sker i en någorlunda jämn takt över tid. Eftersom mutationer uppstår och förs vidare till nästa generation kan man räkna antalet skillnader mellan två DNA-sekvenser och översätta det till en ungefärlig tidsrymd. Ju fler skillnader, desto längre tid har normalt passerat sedan linjerna skildes åt.
Begreppet myntades på 1960-talet när forskare upptäckte att antalet skillnader i vissa proteiner mellan olika arter tycktes öka i takt med hur länge sedan arterna delade en gemensam förfader. Sedan dess har metoden förfinats och används i allt från evolutionsbiologi till modern släktforskning.
Inom genetisk släktforskning är den molekylära klockan särskilt användbar för Y-DNA och mitokondrie-DNA (mtDNA), eftersom dessa nedärvs nästintill oförändrade i raka leder. Genom att jämföra antalet mutationer mellan två personer kan man uppskatta hur många generationer tillbaka deras gemensamma anfader eller anmoder levde. Måttet TMRCA, tiden till senaste gemensamma förfader, bygger direkt på denna princip.
Ett konkret exempel: Två män som testat sitt Y-DNA visar sig skilja sig åt på två markörer i ett snabbmuterande test. Om man vet ungefär hur ofta sådana mutationer brukar inträffa, säg en gång var hundrade till hundrafemtionde år per linje, kan man räkna ut att deras gemensamma förfader sannolikt levde för runt tio till tjugo generationer sedan. Det ger en tidsram som kan jämföras med vad de skriftliga källorna säger.
En viktig sak att förstå är att den molekylära klockan ger statistiska uppskattningar, inte exakta årtal. Mutationer sker slumpmässigt, så två linjer som skildes vid samma tidpunkt kan ha samlat på sig olika många förändringar. Dessutom muterar olika delar av arvsmassan i olika hastighet, vilket gör att klockan ibland behöver kalibreras mot kända händelser, till exempel fossil eller historiskt belagda släktskap.
Trots osäkerheten är den molekylära klockan ett kraftfullt verktyg. Den hjälper släktforskare att placera DNA-matchningar i tid och ger evolutionsforskare en metod att tidsbestämma grenar långt bortom vad något arkiv kan berätta.