Recessiv

Människan har två uppsättningar av varje gen, en från mamma och en från pappa. När de två varianterna skiljer sig åt avgör samspelet mellan dem vilken egenskap som faktiskt syns. En recessiv allel ger bara effekt om båda kopiorna är recessiva. Finns det däremot en dominant variant tar den över, och den recessiva egenskapen göms utan att försvinna.

En person som bär på en recessiv variant tillsammans med en dominant kallas anlagsbärare. Bäraren visar oftast inga tecken på egenskapen men kan föra den vidare till sina barn. Detta förklarar varför egenskaper ibland tycks hoppa över generationer i en släkt: anlaget vandrar tyst vidare tills två bärare får barn tillsammans.

Ett klassiskt exempel är ögonfärg, även om verkligheten är mer komplicerad än skolböckernas modell. Allelen för blå ögon beter sig till stor del recessivt jämfört med brun. Om båda föräldrarna har bruna ögon men var och en bär på en dold variant för blå, finns en chans att deras barn ärver två blåa varianter och alltså får blå ögon trots att ingen av föräldrarna har det.

Inom hälsa är recessiv nedärvning viktig att förstå. Många ärftliga sjukdomar, som cystisk fibros och blodsjukdomen sicklecellanemi, följer ett recessivt mönster. En person blir bara sjuk om hon ärver två sjukdomsanlag, ett från vardera föräldern. Två friska bärare har vid varje graviditet ungefär 25 procents risk att få ett barn med sjukdomen, 50 procents chans att barnet blir bärare och 25 procents chans att barnet varken är sjukt eller bärare.

För släktforskaren och den som tar ett DNA-test är begreppet värdefullt eftersom det förklarar varför egenskaper och anlag kan ligga dolda i en familj under lång tid. Det visar också varför släktskap mellan nära släktingar ökar risken för recessiva sjukdomar: besläktade personer bär oftare på samma sällsynta varianter, vilket gör det mer sannolikt att ett barn ärver dem i dubbel uppsättning.