Triangulering

När du tar ett autosomalt DNA-test får du ofta en lång lista med släktmatchningar. Problemet är att en enskild matchning inte i sig avslöjar via vilken gren ni är släkt. Två personer kan dela DNA, men för att veta att just det delade segmentet är nedärvt från en specifik förfader behöver du fler hållpunkter. Det är här triangulering kommer in.

Grundprincipen är att tre eller flera testpersoner ska dela ett och samma DNA-segment, alltså på samma kromosom och inom samma start- och slutpositioner. Om alla tre matchar varandra på exakt det området är sannolikheten hög att segmentet har ärvts från en gemensam anfader. Då kan man säga att gruppen är triangulerad. Ju fler personer i gruppen och ju längre det delade segmentet är, desto starkare blir slutsatsen.

Ett konkret exempel

Tänk dig att du, din kusin Anna och en okänd matchning vid namn Bertil alla delar ett segment på kromosom 7 mellan position 20 och 35 miljoner baspar. Du vet redan att du och Anna är släkt via din mormors familj. Om Bertil delar exakt samma segment med er båda, pekar det mot att även han hör till den grenen. Du kan då fokusera din forskning på mormors anor när du letar efter er gemensamma koppling, i stället för att gissa bland alla fyra mor- och farföräldragrenar.

Praktiska verktyg och fallgropar

Flera tjänster underlättar triangulering. GEDmatch har en särskild triangulationsfunktion, och även MyHeritage erbjuder en kromosomvy där överlappande segment visas. FamilyTreeDNA har länge hall en chromosome browser. Det är viktigt att jämföra på segmentnivå och inte bara konstatera att tre personer matchar varandra, eftersom de skulle kunna vara släkt via helt olika linjer.

En vanlig fallgrop är korta segment under cirka 7 centimorgan, som ofta uppstår av slump och kan ge falska triangleringar. Håll dig därför till längre, säkrare segment. Triangulering är som mest värdefull när den kombineras med ett dokumenterat släktträd, så att de genetiska sambanden kan knytas till verkliga personer i historien.