WATO: Så använder du verktyget för att placera dina DNA-matchningar i släktträdet

När du löser släktgåtor med hjälp av DNA-tester stöter du förr eller senare på en matchning som du inte direkt kan placera. Kanske handlar det om en okänd förälder, ett bortadopterat syskon eller en avlägsen kusin som dyker upp i listan. Då kommer WATO in i bilden. Namnet är en förkortning av What Are The Odds, ungefär "vilka är oddsen", och verktyget är utvecklat av DNA Painter tillsammans med erfarna genetiska genealoger. Det hjälper dig att jämföra flera olika hypoteser om hur en person är släkt med dig och räknar fram vilken som är mest sannolik utifrån mängden delat DNA.

Vad WATO gör och när det är användbart

Grundidén bakom WATO är enkel men genialisk. Mängden DNA som två personer delar, mätt i centimorgan (cM), varierar beroende på hur nära släkt de är. Ett helsyskon delar i snitt omkring 2 600 cM, en förstakusin runt 850 cM och en mer avlägsen släkting betydligt mindre. Problemet är att samma cM-värde kan passa flera olika släktrelationer. En person som delar 450 cM med dig kan till exempel vara halvkusin, halvfaster, kusinbarn eller något annat. WATO löser detta genom att väga in flera matchningar samtidigt och beräkna sannolikheten för varje tänkbar placering.

Verktyget är som mest värdefullt när du redan har flera DNA-matchningar som hör till samma gren av släkten och vet hur de förhåller sig till varandra. Det fungerar utmärkt för adopterade som söker biologiska föräldrar, för att identifiera okända far- eller morföräldrar och för att bekräfta eller förkasta en misstänkt koppling. WATO ersätter inte traditionell släktforskning utan kompletterar den. Du behöver fortfarande bygga upp ett släktträd och förstå hur personerna i det är kopplade till varandra.

Så bygger du en hypotes steg för steg

Det första du gör är att skapa ett litet hypotesträd direkt i WATO-verktyget, som du hittar gratis på DNA Painters webbplats. Du börjar med de personer du säkert vet är släkt med din okända matchning, alltså de DNA-matchningar som redan har en känd plats i trädet. Dessa kallas ofta för ankarpersoner, eftersom de förankrar hela beräkningen.

För varje känd matchning lägger du in det antal centimorgan som personen delar med den okända individen, eller med dig om du är testpersonen. Det är viktigt att du använder rätt cM-värden och att de gäller relationen till samma person genom hela trädet. WATO använder statistik från den så kallade Shared cM-projektet, som bygger på hundratusentals inrapporterade verkliga relationer, för att beräkna hur troligt varje värde är.

När ankarpersonerna är på plats lägger du in hypotespositioner. Det är de möjliga ställen i trädet där din okända matchning skulle kunna höra hemma. Du kan markera flera olika positioner samtidigt, till exempel "barn till person A", "barnbarn till person B" eller "syskon till person C". WATO räknar sedan ut ett oddstal för varje hypotes och rangordnar dem från mest till minst sannolik.

Tolka resultaten på rätt sätt

Resultatet visas som en relativ sannolikhet. Den mest troliga hypotesen får värdet 1, och övriga hypoteser jämförs mot den. Om en hypotes får värdet 0,01 betyder det att den är ungefär hundra gånger mindre sannolik än den bästa. Hypoteser som är helt orimliga utifrån det delade DNA:t markeras automatiskt som uteslutna, eftersom cM-värdet ligger utanför det möjliga intervallet för den relationen.

Det är här många nybörjare gör misstag. Ett högt oddstal betyder inte att hypotesen är bevisad, bara att den passar bäst med de data du matat in. Kvaliteten på resultatet beror helt på hur korrekt ditt hypotesträd är. Om du missar en matchning, lägger in fel cM-värde eller bygger trädet på en felaktig antagen relation blir slutsatsen missvisande. Ju fler oberoende matchningar du kan föra in, desto mer pålitligt blir resultatet.

En annan viktig sak att hålla i minnet är att DNA-arv är slumpmässigt. Två syskon kan dela mycket olika mängder DNA med samma avlägsna kusin. Därför ska du alltid se WATO som ett verktyg som pekar ut den mest sannolika riktningen, inte som ett facit. Kombinera alltid resultaten med dokument, kyrkböcker, gemensamma matchningar och annan information innan du drar en slutgiltig slutsats.

Praktiska tips för bättre träffsäkerhet

För att få ut mesta möjliga av WATO finns det några knep som erfarna genealoger använder. Lägg in så många kända matchningar som möjligt, eftersom varje extra ankarperson skärper beräkningen. Var noga med att kontrollera att matchningarna verkligen är släkt på den gren du tror, så att du inte blandar ihop fars- och morssidan.

Tänk också på att stora cM-värden, alltså nära släktskap, ger säkrare resultat än små. När det handlar om avlägsna matchningar med bara några tiotal centimorgan blir osäkerheten betydligt större, och då bör du vara extra försiktig med tolkningen. Vid mycket nära relationer som föräldrar, barn och helsyskon kan WATO oftast peka ut svaret med hög säkerhet, men för kusiner på tredje eller fjärde led krävs fler matchningar för en trygg slutsats.

Du kan spara och dela dina WATO-träd, vilket är praktiskt om du samarbetar med andra forskare eller vill återkomma till en gåta senare när nya matchningar dykt upp. Eftersom DNA-databaserna hela tiden fylls på med nya testpersoner kan en olöst hypotes plötsligt få sitt svar när rätt person testar sig.

Sammanfattningsvis är WATO ett av de mest användbara verktygen i den genetiska genealogens verktygslåda. Det gör om abstrakta cM-värden till konkreta, jämförbara odds och hjälper dig att fokusera på de mest troliga lösningarna. Använd det metodiskt, var kritisk till dina egna antaganden och låt resultaten samspela med din övriga forskning, så blir det en pålitlig hjälp på vägen mot att lösa dina släktgåtor.