Kodon

DNA innehåller instruktioner för att bygga proteiner, och dessa instruktioner är skrivna med ett slags språk. Bokstäverna i språket är de fyra kvävebaserna adenin (A), tymin (T), cytosin (C) och guanin (G). När cellen ska tillverka ett protein läses den genetiska koden av tre baser i taget. En sådan grupp om tre baser kallas ett kodon.

Eftersom det finns fyra olika baser och varje kodon består av tre positioner, går det att bilda 64 olika kombinationer (4 x 4 x 4). Dessa 64 kodon räcker mer än väl för att beskriva de 20 aminosyror som bygger upp våra proteiner. Det innebär att flera olika kodon ofta står för samma aminosyra, något som kallas att den genetiska koden är degenererad eller redundant. Den här inbyggda överlappningen gör att vissa mutationer i DNA inte får några konsekvenser, eftersom det ändrade kodonet kan koda för samma aminosyra ändå.

Vissa kodon har särskilda funktioner. Kodonet AUG fungerar som startsignal och markerar var översättningen till protein ska börja. Det kodar samtidigt för aminosyran metionin. Tre kodon, UAA, UAG och UGA, är så kallade stoppkodon och talar om för cellen att proteinkedjan är färdig och att tillverkningen ska avslutas.

Ett konkret exempel: kodonet GCA kodar för aminosyran alanin. Om en mutation ändrar den sista basen så att kodonet blir GCC, kodar det fortfarande för alanin, och proteinet påverkas inte. Men om mutationen i stället skapar ett stoppkodon, till exempel genom att GCA blir UGA, avbryts tillverkningen i förtid och proteinet blir ofullständigt. Sådana förändringar kan ligga bakom ärftliga sjukdomar.

För släktforskare och den som gör DNA-test är kodon sällan något man behöver studera direkt, men begreppet hjälper till att förstå hur den genetiska informationen är uppbyggd. Det är på denna nivå mutationer uppstår, ärvs vidare och så småningom kan användas för att jämföra släktskap mellan människor.